På fredagskvällen den 20 november ringde Fredrik Svensson från Kvänslöv till mig. Han berättade att han hört ryktas om att en tornuggla skulle ha setts och även fotograferats i grannbyn Hovdinge någon gång under veckan. Själv befann han sig på Öland under helgen och kunde inte undersöka det hela. Eftersom Fredrik trodde att det kunde vara sant, beslöt jag  mig för att försöka ta reda på om det låg någon fakta bakom ryktet.  Lördagen den 21 november ringde jag därför till Marie Abrahamsson, medlem i fågel-klubben, som bor ute i Hovdinge. Hon hade inte hört något men lovade att fråga om någon visste något. På söndagen ringde Marie. Hon hade fått reda på att Björn Pettersson, en av hennes närmaste grannar, hade tagit bilden. Hon hade varit och tittat på den och kunde konstatera att det verkligen var en tornuggla. Jag tog kontakt med Björn och åkte och tittade på bilden och fick nu reda på hela historien. Den 15 november hade en kvinna från Angelstad kört igenom Hovdinge på väg till Ljungby. Hon såg en uggla sitta på vägkanten. När hon ca 20 minuter senare var på väg tillbaka hem satt ugglan kvar. Hon gick ut och tittade på den och eftersom den inte lyfte, trodde hon att den var skadad. Hon hade sett några jägare en bit bort och vände tillbaka till dem. Björn Pettersson följde med henne. Han såg direkt att det var en tornuggla och eftersom han hade en kamera i bilen tog han en bild på den. Därefter lyfte den och flög upp i ett träd och satt där ca en halvtimme innan den flög vidare. Ugglan sågs sedan till och från av byborna fram till den 18 november, då den av några flickor sågs flyga runt bland hästarna i ett stall.  Trots att det var flera dagar sen ugglan setts beslöt Fredrik Svensson, Krister Wahlström och jag att under måndagen den 23 november försöka hitta ugglan. Vi sökte igenom alla lämpliga byggnader i byn utan att hitta den. Vi var också ute flera kvällar under den följande veckan och spanade efter tornugglan men förgäves. Det var otur att ingen visste hur ovanlig ugglan var och kontaktade någon i fågelklubben direkt. Ännu värre kändes det när min fru kom hem och talade om att kvinnan som hittade ugglan var en av hennes arbetskamrater. Hon hade inte förstått hur ovanlig ugglan var förrän hon läste om den i Smålänningen den 23 november och därför inte sagt något på jobbet. Den 17 januari ringde Arne Pettersson, far till Björn, och berättade att han hittat ugglan död på loftet i det stall där den senast setts. Ugglan såg tunn och uttorkad ut och hade troligen varit död en längre tid.
/Roger Karlsson