Äntligen, en jacka är för mycket, det räcker med skjortan. Sommaren är här. När vi samlas klockan 8 är det egentligen redan förmiddag. Det märks också på fågelaktiviteten. Mycket av fågelsången har försvunnit. Det beror inte bara på sen morgon. Många fåglar har nog redan kläckt och det har blivit viktigare att mata ungar än att underhålla 12 fågelskådare.

Vid Villagatan sitter en turkduva på en antenn. Den sjunger inte men visar upp sig fint. Vid bron över till Lagavallen har vi bestämt att stanna en stund. Kungsfiskaren visar sig då och då men kan dröja långa stunder. Vi väntar en lång stund och precis när vi skall gå ropar Sven-Inge. Kungsfiskaren passerar oss under bron och fortsätter motströms tills den försvinner bakom en krök. Den blå ryggen lyser kraftigt i solen. Fler fåglar vid Industribron är en förbiflygande och livligt lockande strandskata. Några fiskmåsar underhåller oss.

Vi fortsätter förbi Åsikten och in i Pilparken. Flera trädgårdssångare sjunger flitigt. Lövsångare och bofink likaså. En gräsandshona med en unge är helt orädda vid bron över Ulvabäcken. Till och med hanen är med. Kanske ansvaret för ungarna även kommit till gräsänderna.

När vi kommer till Elverket flyger en ärla förbi. Det går fort så artbestämningen blir osäker. Leif hittar den vid luckorna och det är en forsärla. Tyvärr försvinner den upp över dämningen och vi kan inte återfinna den.

Vandringen fortsätter upp mot Järnvägsbron. Vi hör flera rörhöns längs ån men ingen vill visa upp sig. Flera björktrastar, svartvita flugsnappare, ärtsångare, ladusvalor, nötväckor, talgoxar, blåmesar visar upp sig. Stararna som nu fått sina ungar svärmar omkring på gräsmattorna. Skrattmåsarna har kläckt och dunungarna kravlar omkring i bona. Vid Hembygdsparken kan vi länge studera en vacker rödstjärtshane. I skyn ses några få tornseglare.

Som vanligt avslutar vi vandringen på Storgatans kaffe och summerar 28 arter. En skön och givande vandring.  

Krister Wahlström